Vågmästarens vardag

En av dom större grejjorna jag inte gillar med mig själv, är att jag då och då pratar otydligt. Ibland har det med nervositet att göra, ibland inte. För fem minuter sen hade det med nervositet att göra. Just speciellt telefonsamtal med folk jag inte känner brukar göra mig übernervös, vilket egentligen är konstigt med tanke på att det borde vara mer nervöst att träffa någon okänd,aja.

Telefonsamtalet i fråga gick till min kusins chef, angående jobb. Summa kardemumma blev ett "men jag hör av mig senare i veckan", så vi får se helt enkelt. Fingers crossed!

En annan grej som inträffade igår var juh fredag. Det är med otur och skrock är inte riktigt mein ting, överlåter det åt mormor. Faktum är att jag hade en riktigt estetisk och göttig fredag tillsammans med fröken D. Den involverade pärlplattor (en bild är att vänta), roliga koppar samt ljus. Det sista vart iochförsig inte göttigt nånstans, men sorg är en slags balans mot dagens glädjefyllda upptåg.
Kirrade även säsong numero quatro av den galet krispiga tv-serien sopranos, jag och Fredrich kollade igenom dom första 80 minuterna. Svårt att säga vad han tyckte.

Newsflash!: Körläraren flyttade tisdagens lektion till 7, oh the irony of it all.

Abondanza/Cavve

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0