Cavve charmar vidare..och vidare
Oj..jävlar i. Känner att jag måste inleda detta med något mindre bombastiskt, så jag kan komma in i mitt skrivar-flow.
Antingen har jag blivit biten av nån tropisk insekt eller så har jag ebola av gigantiska proportioner, för det är en knöl på ryggen! Eller knöl är en försköning, det är en det är mindre tjock finne, men det är tamigfasen lika störigt.
Förutom det så känner jag mig rätt mör. Mör som en påse djupfryst fisk som långsaaamt malts ner av en grupp R-Kelly fans, ganska mör. Jag har pendlat ca 2 timmar mer än vad jag är van vid. Pendla låter visserligen som en ganska chill & avslappnande aktivitet. Det är det inte, speciellt inte när det rör sig om tåg, en hyffsat attraktiv böna och kampen mot klockan.
När jag satt och väntade på tåget mot K-hålan på centralen i Malmö gick det förbi något rött.
Eftersom dom flesta andra vart klädda i en tråkig och blasé blandning av brunt, svart och limegrönt så lydde jag mina instinkter och observerade henne. Mjodå, röd och ganska soet, såg dock lite aggro ut så jag tittade på glastaket, utifall hon skulle få ett ryck och kamikaze-sparka bort mitt adams äpple eller någe.
Efter sådära 40 min masade jag mig iväg mot spår 5, njöt av dom sista solstrålarna, hittade en ledig kupé och lät gravitationen göra resten. Tågsäten är rätt så halvtaskiga mot mig. Dom är sköna i ungefära en kvart, sen upptäcker ryggen det som hjärnan redan kände till: att den ska tillbringa 145 minuter till på ett st tyg fastspikat på en kopiöst hård och obekväm LDF-skiva. Inte okej. För att göra saken ännu mer obekväm beslöt slumpgudarna att den röda damen kände för att placera sig snett emot mig. Instinktivt planteras tvångstanken att jag måste titta på henne, för en sekund eller så, utifall jag skulle glömma hur hon såg ut. Var 3:e minut. Efter ca 20 min fick jag själv en blick, en blandning av mild irriation och smicker. Konstigt, och obekvämt. Lite som pendling.
Andledningen till pendlingen var SR i Malmö. Jag träffade musikteknikern och fick se en uppsjö av krispiga ting i den beiga-grå byggnaden, b la:
Överväger t om att skjuta på mina resplaner för att bli student i det karga Piteå. Den som lever får beskåda.
Och om ni inte tänkt leva så kan ni juh följa det från bloggen. Ja, gör det.
Kärlekah!/Cavve.
Antingen har jag blivit biten av nån tropisk insekt eller så har jag ebola av gigantiska proportioner, för det är en knöl på ryggen! Eller knöl är en försköning, det är en det är mindre tjock finne, men det är tamigfasen lika störigt.
Förutom det så känner jag mig rätt mör. Mör som en påse djupfryst fisk som långsaaamt malts ner av en grupp R-Kelly fans, ganska mör. Jag har pendlat ca 2 timmar mer än vad jag är van vid. Pendla låter visserligen som en ganska chill & avslappnande aktivitet. Det är det inte, speciellt inte när det rör sig om tåg, en hyffsat attraktiv böna och kampen mot klockan.
När jag satt och väntade på tåget mot K-hålan på centralen i Malmö gick det förbi något rött.
Eftersom dom flesta andra vart klädda i en tråkig och blasé blandning av brunt, svart och limegrönt så lydde jag mina instinkter och observerade henne. Mjodå, röd och ganska soet, såg dock lite aggro ut så jag tittade på glastaket, utifall hon skulle få ett ryck och kamikaze-sparka bort mitt adams äpple eller någe.
Efter sådära 40 min masade jag mig iväg mot spår 5, njöt av dom sista solstrålarna, hittade en ledig kupé och lät gravitationen göra resten. Tågsäten är rätt så halvtaskiga mot mig. Dom är sköna i ungefära en kvart, sen upptäcker ryggen det som hjärnan redan kände till: att den ska tillbringa 145 minuter till på ett st tyg fastspikat på en kopiöst hård och obekväm LDF-skiva. Inte okej. För att göra saken ännu mer obekväm beslöt slumpgudarna att den röda damen kände för att placera sig snett emot mig. Instinktivt planteras tvångstanken att jag måste titta på henne, för en sekund eller så, utifall jag skulle glömma hur hon såg ut. Var 3:e minut. Efter ca 20 min fick jag själv en blick, en blandning av mild irriation och smicker. Konstigt, och obekvämt. Lite som pendling.
Andledningen till pendlingen var SR i Malmö. Jag träffade musikteknikern och fick se en uppsjö av krispiga ting i den beiga-grå byggnaden, b la:
- Mats Nileskärs kontor,som bokstavligt talat var överfullt med vinyler,klippmaskiner och maskeringstejp. Fanns knappt nån yta kvar åt karln att använda sin hesa stämma på. Helt crazy.
- Din Gata , i sändning, prime time. Roligaste vart nog Ehsans kroppspråk.
- Pang Pregos redaktionsmöte. Jepp hela dreamteamet vart där( Förutom Jeppe då:{ ). PP Josefin gav mig dessutom en extremt förvånad blick, med en hint av skoj, när jag passerade fikarummet. Good stuff.
Överväger t om att skjuta på mina resplaner för att bli student i det karga Piteå. Den som lever får beskåda.
Och om ni inte tänkt leva så kan ni juh följa det från bloggen. Ja, gör det.
Kärlekah!/Cavve.
Kommentarer
Trackback
