Bara slutet på början

Kleptomanin börjar övergå i verkliga krämpor, steg för steg. Och det gör mig lack utav bara faen. VARFÖR oh varför har jag börjat få något som liknar vårtor på mina handflator? Jag har inte betett mig mer sunkigt än vad jag brukar göra, inte grävt med händerna i kadaver eller badat i syra. Någon jävlas onekligen med mig...

Nu till lite krispigare saker; Min ögonsten Nikon D60. Jag besitter nu äntligen en kamera som är värdig min något skruvade, men vackra kreativitet. Har t o m lyckats ta en värdig bild till mitt kalender, blir nog en höstmånad methinks.
 
Below you will notice a delicously morbid piece of art á la Cavve.