Gonzo: A means to a start
Dags att trampa igång skrivarmaskineriet efter några dagars kreativ paus.
Matriellt fixerad som jag är så börjar jag att uppdatera er om min nya telefön. Yes, nu har även jag bittert fått erfara hur kopiöst frustrerande det är att inte kunna nå folk. Eller framför allt veta vad dom har för sig...
Denna nya luren lockade mig in i abonoemangträsket med sin förföriska guldram och sofistikerade knapper med tillhörande blåtand. Jag är dock inte den som är den, slutkostnaden blir under tusenlappen, samma prisklass som den andra vart i. Återstår att se vad den mobila kommunikatören kan leverera.
Inköpte även nåt som jag längtat så brutalt länge. Zombieslaktar spelet som åtminstone lär ligga i den gyllene top 10; Dead Rising, inlåst i shoppingcentrat från helvetet. Kommer bli pirrigt, mark my words.
Gårdagen bjöd även på element som allas våran älskade Jason Timbuktu Diakité, och senare något ännu mer älskat; skottar. Jason under hans timmes-långa samtal var givande, och hade blivit ännu bättre om dom hade petat den jävla feel-good radio kärringen och låtit honom prata fritt, istället för att "radiojournalisten" från den 9:e kretsen skulle styra de.
Nu till mina rötter. Jag vet inte varför, men det är något med accenter och dialekter som gör mig lycklig och att jag fokuserar helt och hållet på personen som jag pratar med och glömmer helt resten (Få svenska dialekter har dock lyckats med detta, jag menar, vem fan blir lycklig av att höra blekingska?) av omgivningen. Just skottska är nog utan tvivel en påminnelse om min barndom/indentitet/whatever, men det är nog mer än så. Tillsammans med sin utåtstickande kusin Irländskan, finns det få saker som låter mer intressant.
Matriellt fixerad som jag är så börjar jag att uppdatera er om min nya telefön. Yes, nu har även jag bittert fått erfara hur kopiöst frustrerande det är att inte kunna nå folk. Eller framför allt veta vad dom har för sig...
Denna nya luren lockade mig in i abonoemangträsket med sin förföriska guldram och sofistikerade knapper med tillhörande blåtand. Jag är dock inte den som är den, slutkostnaden blir under tusenlappen, samma prisklass som den andra vart i. Återstår att se vad den mobila kommunikatören kan leverera.
Inköpte även nåt som jag längtat så brutalt länge. Zombieslaktar spelet som åtminstone lär ligga i den gyllene top 10; Dead Rising, inlåst i shoppingcentrat från helvetet. Kommer bli pirrigt, mark my words.
Gårdagen bjöd även på element som allas våran älskade Jason Timbuktu Diakité, och senare något ännu mer älskat; skottar. Jason under hans timmes-långa samtal var givande, och hade blivit ännu bättre om dom hade petat den jävla feel-good radio kärringen och låtit honom prata fritt, istället för att "radiojournalisten" från den 9:e kretsen skulle styra de.
Nu till mina rötter. Jag vet inte varför, men det är något med accenter och dialekter som gör mig lycklig och att jag fokuserar helt och hållet på personen som jag pratar med och glömmer helt resten (Få svenska dialekter har dock lyckats med detta, jag menar, vem fan blir lycklig av att höra blekingska?) av omgivningen. Just skottska är nog utan tvivel en påminnelse om min barndom/indentitet/whatever, men det är nog mer än så. Tillsammans med sin utåtstickande kusin Irländskan, finns det få saker som låter mer intressant.
Kommentarer
Trackback
