Bara slutet på början

Jag tänker starta med föregående notering. Jag är en del av den gruppen folk som beklagar sig på internet i hopp om att få sympati och en lösning på problemen, men jag har åtminstone tillräckligt med logik för att inse att det inte löser något. Jag har vissa dåliga vanor, jag har vissa sämre tendenser och framförallt så har har jag vissa bäh-drövliga spår som jag fastnar i. Samtliga går att lösa med disciplin,viljestyrka och tur.

Sedan senast har jag vart i dom älskvärda högländerna. Förutom att leka engelsk överklass (skjuta lerduvor), inhandla skodon och träffa släkt, så kirrade jag möjligheter att flyta dit. Jag kan mycket tydligt se mig i en Edinghburgsk(?) tillvaro, krispfaktorn är hög, oh yes.

Medans jag vart utomrikes lyckades jag också kapa en plats på trippen till Oslo den 13:e. Ska hoppas och göra mitt yttersta för att få något mer utav det än att se Oslos kullerbelagda gator.

Kram/ Cavve