Funtade Folkisar

En liten hint där, om hur många inlägg jag kläckt fram. Om 15 st that is. Då en är den dominanta siffran kirrad, bigtime.
Bläsch, nu kände jag prestationsångesten svälla upp som en näsbjörn på bordell. Men ska göra yttersta för att kasta lite glamour och jubileums-feeling över det kommande inlägget. Var så säkra.

Igårkväll återupptäckte jag mitt avgrundsdjupa hat mot öl som har svagare volym (Osäker på om det där vart rätt term, men skitsamma) än 5%, also known as lättöl. Folkisar.
Andledningen är ganska rakt på sak. Det är inte att det är en symbol för den halvan som måste köra hem, och det är inte att det är kosmiskt överprisat/onödigt. Några gissningar? Svaret är givetvis smaken. Att dricka en lättöl är som att dricka en hink med spadet från räkor och pizzasallad, toppad med något som påminner om öl, men gick vilse nånstans på vägen.
Kort sagt: Blaskigt och urinoaraktigt.
Vanligtvis skulle jag hålla mig miljontals meter från den dryga dricken, men Robin hade, efter att glott på filmen beerfest, fått idén om att vi skulle tävla om vem som kunde dricka flest och framförallt snabbast. Jag kom näst sist. Ganska skapligt för någon som inte ens kan halsa goda saker.

Nu ska jag fortsätta leka med Spotify, och sen mission imposiblé: Försöka strukturera upp ett radioprogram med temat, Identitetsstöld.

Felicitations/Cavve


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0