And everyone calls me: Pretty Belinda

Sicket rus. Vilken sensationell öronorgasm. Varför kan jag inte sluta lyssna på den?
Det som står skrivet ovanför är mer eller mindre min tankekedja kring en viss Filip And The Fittpippers
delikata tolkning av Pretty Belinda. Ni får tyvärr bara höra ett segment av låten, eftersom jag inte ids göra en video till den och kläcka upp på jutub. 'Nuff Said.
För övrigt ,första gången sen jag gick i 8:an som jag lyssnar på en låt 29 gånger i rad/minuten.

Handflatstatusen är som följer: Torrare än gobiöknen, men fan så mycket festligare. Ska få nån form av utlåtande imorrn som förhoppningsvis är lite mer spontant: " Aa, dom är uttorkade, jag rekomenderar att du smörjer dom". Man kan juh alltid hoppas.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0