Bara slutet på början

Har en hufvudvärk stor som babylons bakgård, så ni får ursäkta ifall inlägget förfaller osammanhängande, (har inte riktigt återfått balansen heller så räkna med ev. stavfel)

För att blidka fredagsguden, begav vi oss in till "staden" för att fördjupa i oss random delar av utelivet. Vi mjukstartade med biljardkompaniet, belgisk öl, random rom/lime baserade drinkar, och det sunkigt uppenbara:biljard.
Därefter vart det schlagerbaren Grand. Vill inflika starkt att det inte var mitt val, och gnällde en redlös mängd över desinationen, men nontheless..
Jag slapp lyckligtvis höra något från den avföring till genre, dom hade mest House & R'n'b av nån andledning.
Gjorde juh knappast saken värre att man vart igenkänd av cirkus hälften, kan dock inte påstå att igenkännandet vart ömsesidigt varje gång, men shit happens lix.

Sång är ett tecken på en lyckad kväll. Därför brast jag, en fransman och Andreas ut i Marseillaisen på bussen hem, och hade sen en diskusion om åhus på Frengelska (50% franska resten engelska). Fuck yes, oerhört sant, inläggstitlen säger det mesta. Nu ska jag leta aspirin. Ciao!