Bara slutet på början

Jag är i estetisk saknad. Med det menas inte att jag längtar efter nån random estetar-brud, utan att jag vill ha min kamera åter. Det är fan hemskt att behöva förlita sig på en sunkig mobil-lins utan minsta spår av skärpa eller kvalité. Ni som tänker "hur kan han klaga på sånt när barnen i Kurdistan svälter?" ombedes dra åt helvete.
Att pappa dessutom kanske tänkt gå fifty-fifty med mig på en ev. Nikon D40-x gör ju knappast saknaden lättare, COME BACK SOON, DADZO