Bara slutet på början

I dag blir sista inlägget om årstider, iallafall på en stund.

Även om jag inte är fullt hundra på att idag är den sista Augustidagen år 2008, vill jag ändå säga tack och adjö:
Tack sommaren nr 18. Du bjöd på massa nya ansikten, röj, solsken regn, krossade drömmar, hopp om framtiden, beats, paraplydrinkar,matförgiftningar,hål med stål och en hel jävla del till. Jag ser fram emot din efterträdare :)

Rasmus tyckte det lämpligatse och värdigaste stället att ta farväl, var på stranden med diverse pensionärer och husvagnförsäljare med halsbesvär. (Och vem är jag att säga emot?)

Nu när päronen (Ja, jag sa de) begivit sig till moderlandet för en 9-dagars period, tycker jag någon borde säga till om en filmkväll eller någe..

Nu när vardagens maskin är igångsnurrad borde man ju fått en hyffsad dos disciplin och nåt att smälla till arbetarlustarna med, men icke. Visserligen har det bara gått en vecka, men ännu har inget behaga sig dyka upp. Ingen inlämning (sånär som på önskemål om Foto b kursen, och en försenad Historiauppgift).

Men om jag känner mig själv rätt så kommer ett framtida blogginlägg innehåll gnäll över hur jag drunknar i saker att göra.
Finns det någon form av balans, överhufvudtaget?

Gårdagen spenderades bitvis i skur. Bitvis på knä. Delar av den på dansgolvet. Andra på x antal, soffor, stolar, pallar, kylskåp m m. Men majoriten av tiden spenderade jag med minoriten av folket jag gillar.
How's that for an effing saturday?



Kent i gitarrhjälte?...

Festivalsommaren är nu officiellt finito för Cavves del.  Malmö  fick vara avslutnings värd. Min kropp var också värd, till bakterier som gömde sig i den ödesdigra festivalfalafellrullen. Det sadistiska i det hela är att magsmärtorna eskalerade som in i helsicke under Afasi & Filthy's spelning i parken. Yours truly såg en låt, spenderade resten av tiden i en buske, på knäna, etc etc, ni fattar nog bilden.

På lördag avslutar vi strandfesten 08. Kom dit för bövelen. :)

Då vart man inslungad i vardagens linjära och ospontana famn. Bokstavligt talat.
Morgondagen ska tydligen inledas med nåt slags pep-talk åt dom nykommna 1:orna, och det känns onekligen som dom kunde valt bättre representanter än oss. Fast våran klass är väl den som har mest C4 på den här sidan av estetargränsen..

Har även konverserat en stund med personalen på allfoto över vilken optik-burk jag bör införskaffa. Som det ser ut nu står det mellan en Nikon D60, eller en Canon EOS D1000. Bägge går på 6 papp, beslutsångesten kallar åter igen. (Hjälp uppskattas hjärteligt)

Ska nu plöja igenom manga och senaste Gamereactor. Tjarå!

Sommarns sista (fria) betraktelse. Vet inte ens om jag ska försöka gradera sommaren 08 mot dom 17 föregående. Dom ter sig alltid så olika.

En sak som har jag dock gjort denna sommaren, som gör mig en smula glad åt mig själv, är att jag tränat taktkänslan.
Med taktkänslan menar jag att inte att hålla takten ( så simpel är jag inte, folkens) , utan att lägga till ett tredje parti i trummbiten. Rock Band trumm-kitets förtjänst att jag nu undrar om jag inte är kapabel av mer oupptäckta saker :)

Det tål dock att sägas att jag borde ge sommaren ett värdigt avslut, vilket jag kommer att göra, defintivt.

Om 7 timmar kommer jag knäcka knegets kedja :D..för nu iallafall. Skänk mig en tanke vid 7-snåret!



Post Scriptum: Göttans med ännu en stadsfestival!

I dag vart nog den jobbdag som gått absolut snabbast, 5 timmar bah *poff*. Den bidragande orsaken var att min arbetsledares kusin hade tagit med sig maktens, missbrukade spel; Monopol. Och Johan, han är dock inte lika maktmissbrukande.

Jag höll, för första gången i mitt 1.8 decenium långa liv på att vinna, banne mig! Kände makten växa upp inom mig, som en lemur på safari. Jag besatt de ultimata kapitalet, och köttade rätt jävla intensivt. Till en början..
För alla som någon gång spelat detta påfund vet, att efter ett visst antal timmar lägger hjärnan av. Bitvis trubbas ens uppmärksamhet/lust/ork av och man tänker: "Shit, att vinna detta är juh inte alls så creddigt som jag trodde, jag ger upp, bigtime".

Sanningens dag (lördag) närmar sig med bestämda kliv. Under tiden ska jag äta nåt amfibiedjur, räkna stålar och ringa runt. Det ni.

Jag har mått bättre än så här, det tål att sägas. Efter min återkomst från jobbet igår, vart jag sjukligt varm, som jag brukar bli av den förbannade turen bestående av 7 km grusväg. Det som skillde (?) ut gårdagen från dom andra dagarna var att hettan vägrade dö ut, och förpestrade istället mig i form av feber,huvudvärk, och feberdrömmar( hence the title).

I ett långsökt försök att kurera mig från demonerna ska jag göra ett blandband. Fridens.

Jag är i estetisk saknad. Med det menas inte att jag längtar efter nån random estetar-brud, utan att jag vill ha min kamera åter. Det är fan hemskt att behöva förlita sig på en sunkig mobil-lins utan minsta spår av skärpa eller kvalité. Ni som tänker "hur kan han klaga på sånt när barnen i Kurdistan svälter?" ombedes dra åt helvete.
Att pappa dessutom kanske tänkt gå fifty-fifty med mig på en ev. Nikon D40-x gör ju knappast saknaden lättare, COME BACK SOON, DADZO

Nyss hemkommen från ännu en xtraordinärt pimpig upplevelse. Den f.d indiepop (även om ingen vill erkänna't tycks så  vart årets tema  Electronica) festivalen i det mörkarste Småland, Emmaboda. Måste erkänna att den första dagen vart jag allmänt gnällig och depp och andra mindra smickrande saker, mycket p g a att mitt tält var på väg till inre Norrland, xpressfart och att jag hade för lite kewliga substanser med mig.

Men med ett tight umgänge funkar det allra mest, och jag definitivt säga; Fy bövelen vilken krispig tillställning.
Kändes som att jag skulle dö av ren jävla storslagenhet, har inte kännts så sedan allas våran Iggy pop beskådades i Borlänge. En platinaelóge till Justice och Totalt Jävla Mörker. Skönt att vara hemkommen från fucking Småland dock, hehe.