Bara slutet på början

Det som startade (för andra gången) med orden "Det hade undgått min medelmåttiga uppmärksamhet att det fanns en "ny-blogg-knapp", så efter X antal Kg HTML-trassel ger jag det ett nytt försök" i maj 2008 gör nu sin tredje helomvändning, till den här lite slappare domänen.



Hepååhre!/Calvin

Jag tänker starta med föregående notering. Jag är en del av den gruppen folk som beklagar sig på internet i hopp om att få sympati och en lösning på problemen, men jag har åtminstone tillräckligt med logik för att inse att det inte löser något. Jag har vissa dåliga vanor, jag har vissa sämre tendenser och framförallt så har har jag vissa bäh-drövliga spår som jag fastnar i. Samtliga går att lösa med disciplin,viljestyrka och tur.

Sedan senast har jag vart i dom älskvärda högländerna. Förutom att leka engelsk överklass (skjuta lerduvor), inhandla skodon och träffa släkt, så kirrade jag möjligheter att flyta dit. Jag kan mycket tydligt se mig i en Edinghburgsk(?) tillvaro, krispfaktorn är hög, oh yes.

Medans jag vart utomrikes lyckades jag också kapa en plats på trippen till Oslo den 13:e. Ska hoppas och göra mitt yttersta för att få något mer utav det än att se Oslos kullerbelagda gator.

Kram/ Cavve

• besvikelse & belastning

Bokstäverna har trillat av. Den kreativa saften har slutat att rinna. Strömmen går inte. I klartext: Jag har varken haft lust,fantasi eller ork att skriva ting. Det jag sysselsatt mig med på sistonde är b la att försöka kirra en stadig inkomst, bättra på min fysik, planera ,och att hänga med mina kamrater. Samtliga saker har gått utan någon större framgång, vilket jag kände inte vart värt att skriva ned.

Den här summering är inte heller värd att skriva ner, det är bara mitt bekräftelsebehov som är för stort.


One love!/Cavve

*Trumpetfanfar* Och dääär kickar vi igång 10-talet. Eller det är redan igångkickat, men nu har även mina texter om ingenting startar ett nytt decenium. Till skillnad från förra året tänker jag inte spekulera i vad som kommer hända iår. Risken är ett det blir en meh-känsla om inget man trodde skulle hända blir av, och det gillar juh ingen, minst av allt moi.

Vid klockslaget i förrgår befann jag mig i en bil (debut för det, hehuu) på vägen till partymetropolen Norra Björstorp, för lite uhn-tzz uhn-tzz, och andra funkiga saker tillsammans med Max & Herr Lindleaf. Kopiöst fnissig tillställning vart de, hur som haver. Om det beror på Rasmus nödraket/fyrverkeripjäs, terrängen eller andra mindre tillåtna saker våger jag inte gissa på.

Fredag [igår, ni som råkat fucka upp er tidsförfattning nu i vintertid] är en prima dag att röjja järnet på,släppa alla hämningar. Vi spelade Risk & Kranium ihop med Viktor, hans löver Louise och Fredrich. Tveklöst skoj, och tveklöst fullt ös medvetslös.

Min gissning inför iår är att nånting lär juh hända mig, eller hur?

/Cavve

Hmm, jag undrar vad 2010 kommer göra med mig om jag redan nu börjar gilla nedanstående.



P.S Mina internettexter tar lite juluppehåll (tills jag känner kreativiten flöda once more, mahah)

Åhå, se på fasen. Det hände, a christmas miracle! Eller ja, ett slitage-mirakel. Jag la juh trots allt ner min själ i 2 intensiva veckor på att studera ekvationssystem och andragradsfunktioner. MEN ALDRIG MER! Nu kan jag högaktningsfullt skita i att räkna ut vad roten av 34z<3x är. Good times. Att jag bara gick 2 månader av kursen gör juh inte segern mindre sweet.

Nu ska jag segerdansa lite till.

Nananana, försöker övertyga mig själv om att jag inte är nervös eller orolig inför imorgon. Det går inte. Jag börjar bli illamående över provresultat. Samtidigt vågar jag inte hoppas på att jag kan peta bort I:et från mitt mattematíca betyg. Åja, den som lever får se.











Jag saknar Mollzer.

Onsdagstips! Jag är ändå för nervös för provet imorgon för att plugga, så jag kan lika gärna tipsa er om nåt mustigt.



PS. Glömde upplysa om att jag träffat Playa Del Sol stjärnan (men i mina ögon är han alltid polisen i Frostbiten)
Mikael Tornving. Detta skedde i samband med flighten hem från Bromma. Mystiskt nog så flög ännu en kändis med mig på vägen upp till sthlm, da finans-minister. Undrar vad oddsen var för att det skulle hända?

Jag funderar på att fr om fredag släppa bollen, stylingsmässigt. Inte för att jag lägger sjukliga mängder tid på mitt utseende just nu (mer än det som behövs lixom), men det känns meningslöst att grooma sig själv om det ändå ingen som ska njuta av utsikten. Vore fett att ha en mer obrydd look till hjul. Ni säger luffare, jag säger freeedoome.

Jag antar att nu är senare. Fast det är svårt att veta, senare är ett ord med många betydelser för mig. Aja, here goes, den älskade punkt-listan.

• Sthlm City vart helt ukaj, på plussidan att jag fick träffa Micky, partaja samt hänga med mina kusiner (dom som inte är speedade och frågar "hur mycke pengar har du")
• På minussidan fanns mormors gnäll om hennes syn, 2 gånger om dagen, att jag inte hade tillräckligt med serverings-skillz att behålla jobbet, samt att jag inte så fick så kalasmycket studier gjorda. Aja, ingen är perfekt.

Annat nytt är att jag idag hade mitt första handledarmöte på Arbetsförnedring. Mats heter han. Mats är 1,80 lång, har sleeves med b la en tegelvägg,runor och något på latin, grå goatee samt överkroppsmuskler som skulle kunna räcka åt en flock bergsgorillor. På en kvart sa han b la "men vafan, det skiter vi i" 2 gånger, ögon-järn (brillzen), och hur han gillade mig för jag utstrålade en viss självsäkerhet och planering. Jupp, guilty. Jag gillar nog dig med Mats, tror jag...

Den största hinderbanan denna veckan är det nationella provet i Matte B. Inget jag skriker mig hes över, men det ska juh göras.

Man kan komma åt en del info på da web. Majoriteten har troligtvis låg sanningshalt, men ändå, info som info. Ett stycke informatíon är t ex att jag inte befinner mig i hufvudstan längre. Cavve has left the tunnelbana, vad nu det innebär.

Mer om det här senare

Sådärja, nu hittade jag en ruta att skriva, mitt emellan en tv-serie och senare festligheter.

Lite nya ting sen sist, det största att jag once again är tillfälligt anställd, dock inte i Kivik, utan in da capital. Ska nästa tisdag till fredag/lördag servera på något Konferenscenter {World Trade Center}, samt passa på att njuta lite av the big city life. Visserligen är boende inte världens mest livade (mormor), meeen gratis är juh som vi alla vet, gratis.   
Nu ska jag sortera lite saker, möjligtivs försöka göra upp en plan inför kvällen.

C u on da flipside!/Cavve

P.S
Här är tv-serien som nämndes tidigare: Bored To Death.

Teoritisdag, med allt vad det innebär. Vad det innebar idag var b la att jag, mot pappas förtret, övat att backa, köra till kivik, plugga andragradsfunktioner samt spela Animal Crossing.

På tal om teori, så finns det en körskola i kristianstad, tror det är nya, som kör med en väldigt halvaggresiv reklamtaktik. Fråga mig inte hur något kan vara väldigt halv, så är det bara. Varje gång du är Kristianstad, är sannolikheten stor att du ser minst en stor, svart lastbil. På flakets sidan sitter en mastodontstor text som upplyser om priser och såå. Det jag inte fattar är varför dom bara kör omkring i center (eller runt där vid Maxi och så). Är det hela poängen med att dom cruisar omkring, bara för att göra reklam? Verklar litta efterblivet,hehe.

/Cavve

En av dom större grejjorna jag inte gillar med mig själv, är att jag då och då pratar otydligt. Ibland har det med nervositet att göra, ibland inte. För fem minuter sen hade det med nervositet att göra. Just speciellt telefonsamtal med folk jag inte känner brukar göra mig übernervös, vilket egentligen är konstigt med tanke på att det borde vara mer nervöst att träffa någon okänd,aja.

Telefonsamtalet i fråga gick till min kusins chef, angående jobb. Summa kardemumma blev ett "men jag hör av mig senare i veckan", så vi får se helt enkelt. Fingers crossed!

En annan grej som inträffade igår var juh fredag. Det är med otur och skrock är inte riktigt mein ting, överlåter det åt mormor. Faktum är att jag hade en riktigt estetisk och göttig fredag tillsammans med fröken D. Den involverade pärlplattor (en bild är att vänta), roliga koppar samt ljus. Det sista vart iochförsig inte göttigt nånstans, men sorg är en slags balans mot dagens glädjefyllda upptåg.
Kirrade även säsong numero quatro av den galet krispiga tv-serien sopranos, jag och Fredrich kollade igenom dom första 80 minuterna. Svårt att säga vad han tyckte.

Newsflash!: Körläraren flyttade tisdagens lektion till 7, oh the irony of it all.

Abondanza/Cavve